Nalle – min första alldeles egna häst

Tänkte bjuda på en inlägg från min gamla blogg som handlar om min första ponny Nalle. Gjorde även en ny kategori reprisinlägg. Lite intressant information är att Hanna (som jag har Izza hos) har tävlat dressyr på Nalle innan jag köpte honom.

Jag minns så väl första gången jag skulle rida på Nalle. Jag red då lektion på måndagar och kom inrusandes i stallet. På tavlan i hallen stod det att jag skulle rida haflingern Nalle. Han brukade inte gå med på våra lektioner och jag blev ganska förvånad men också nyfiken på den söta men lite speciella d-ponnyn i spilta 4. Inför den lektionen fick jag göra i ordning honom helt själv, något som vi inte var vana vid eftersom vi ofta fick hjälp av snälla stalltjejer. Lektionen gick bra och det var kärlek vid första ögonkastet. När jag under lektionen lyckades övervinna Nalles envishet och få honom att gå dit jag ville var jag såld.

Nalle blev den första hästen som jag blev skötare på i stallet. Jag var där 3-4 gånger i veckan och borstade, putsade, tvättade, mockade med mera. När vi hjälpte till att leda de minsta barnen på ridlekis ledde jag alltid Nalle. När jag var med på uteritter klubben anordnade red jag alltid Nalle. När jag startade min första klubbtävling var det på Nalle. Nalle var min ögonsten bland alla hästar.

Våren 2005 fick jag ett, då ,dystert besked: Nalle, 18 år, skulle gå i pension. Eftersom jag hade tjatat om egen häst under hela högstadietiden trodde jag aldrig att jag skulle få den söta ridskoleponny som min egen. Men efter mycket tjat, övertalning och kostnadsräkning slog min dröm in: Nalle skulle bli min alldeles egna häst. I juni 2005 hämtade jag honom och körde honom till hans nya hem i Önnerud.

Ett nytt liv tog fart: ett liv som hästägare. Det första som hände var att Nalle inte gick igenom veterinärbesiktningen: han hade någon grads hälta på ett framben. Efter många samtal med ridskolan och ridinstruktörer kom vi överens om att jag skulle få ha Nalle på prov över sommaren. Sommaren blev den bästa sommaren på länge med barbackaritter och galopper över ängarna och på Nalle syntes ingen hälta. Så när hösten kom bestämde vi oss för att behålla honom.

På hösten 2005 startade jag och Nalle vår första lokala hopptävling. Det var en LD (80cm) i Sunne. Vi fixade det galant med en clear round och uppiggad av det goda resultatet efteranmälde jag mig till LC (90cm) på plats . Den gick väl kanske inte riktigt lika bra… Nalle blev tröttare och tröttare ju längre in i banan vi kom och på sista hindret stannade han – men bestämde sig sedan för att hoppa i alla fall. Jag flög som en vante och landade i spånet. Men eftersom den första klassen gått så bra lämnade vi Sunne med gott humör. Resterande år tävlade jag och Nalle inte så mycket, mest klubbtävlingar men även en LD hoppning hösten 2008.

Nalle var en speciell ponny som älskade allt ätbart. Det bästa som fanns var frukt i alla dess former – äpplen, apelsiner, bananer, clementiner och päron. När man matade honom ur handen var det bäst att passa fingrarna, han var aldrig dum och bet aldrig med avsikt men när han var som mest hungrig kunde det lätt slinka med ett finger. Hans specialtrick var att han kunde säga tack med frambenet om man bad honom.

Åren med Nalle flöt på och jag trivdes bra som hästägare. I april 2009 började Nalle halta på ett bakben. Jag ringde veterinären och hon kom för att titta på honom. Hon ordinerade fenylbutazon (antiinflammatoriskt) i 10 dagrar. Men Nalle blev inte bra. Då skickade veterinären oss till ATG i karlstad. Vi åkte dit och gjorde hältutredning och rönkade bakbenen – men dom hittade ingenting.

När vi kom hem besökte vi en Equiterapeut 3 gånger under juli-augusti. Men Nalle blev inte bra. I augusti gjorde vi återbesök på ATG och bedövade höften. Han svarade på bedövningen så då antog veterinären att det onda satt där. Nalle ordinerades vila i 2 veckor och fick kortison. När vi åter igen åkte iväg på ett återbesök hade han inte blivit bättre. Nu fanns inte så mycket mer att göra än att låta honom vila.

När hösten kom blev Nalle sämre och sämre. Bakbenen ville inte längre hänga med honom när han skulle gå in från hagen och ibland blev han ståendes med hängade huvud och ledsna ögon. Mitt beslut var svårt att ta men i september klarade jag inte längre att se min ögonsten ha så ont. Jag bestämde mig för att min älskade ponny skulle få åka till hästhimmlen. Sista veckan fick han smärtstillande för att han skulle få en så bra sista vecka i livet som möjligt.

Lördag den 26 september 2009 lämnade min underbara ponny jordelivet.

Nalle – min första alldeles egna häst




Publicerat i Allmänt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.