Izza som unghäst – Livet Som Elin

Efter önskemål från en läsare kommer här ett inlägg om hur Izza var som unghäst. Alla har vi varit nybörjare :)

2009 blev min förra ponny Nalle sjuk. Han hade en förslitningsskada uppe i höften som aldrig blev bra och tillslut fick jag ta bort honom. Våren 2009 började jag därför att leta nya häst. Efter x antal timmar med hästletande framför datorn så bestämde jag mig för att det nog var en haflinger jag ville ha. Jag gillade rasen och hoppades att det någonstans skulle finnas en som skulle kunna gå i alla fall LA dressyr/90 cm hoppning. Sommaren 2009 var jag och kikade på 4 olika haflinger, viagra 100mg men ingen passade mig. Den enda som var lite intressant var oinriden så det kändes som en för stor utmaning för mig.

Några av hästarna jag provred:

Jag kände att hästletade tog hårt på krafterna och jag bestämde därför att lägga ner ett tag. Då ringde Sara, viagra en förmedlare från Tyskland som jag hade mailat med tidigare under året. Hon hade ett sto på 4 år som var inriden i alla gångarter som fanns i Tyskland. Stoet hade föl vid sidan just nu men skulle säljas senare under hösten. Jag fick några bilder och filmer från hagen när hon sprang lös. Så här i efterhand kan jag inte känna igen min Izza när jag tittar på de bilderna, this web hon är verkligen inte lik sig!

I alla fall så sov jag ganska dåligt i några nätter och velade 10000 gånger fram och tillbaka med hur jag skulle göra. Att importera en osedd häst från ett annat land kändes väl lite sådär om jag ska vara ärlig. Till slut bestämde jag mig i alla fall och Izza kom till Sverige 30 september 2009. Vi hämtade henne mitt i natten i Lidköping och det var kärlek vid första ögonkastet! Finare häst hade jag aldrig sett! (trots den magra, omusklade kroppen).

I början var Izza ganska testig, hon sprang gärna över allt och alla och hade ingen vidare respekt för varken människor eller eltrådar. Hon smet ut ur hagen flera gånger på hösten genom att helt enkelt gå rakt igenom staketet. Smart? Efter att ha gett henne en ordentlig stöt med eltråden stannade hon dock på insidan.

Jag vågade bara hänga lite på henne i början för att se om hon tyckte att det var okej, och det tyckte hon. Första gångerna jag red var det vingligt, Izza sprang kors och tvärs och det enda hon förstod var start och broms. Att svänga var verkligen svårt! När vi skulle gallopera första gången uppsuttet bockade Izza konstant i flera varv, ångrar att jag inte filmade det!

Att rida ut var inga problem i början när jag alltid red med en hästkompis. När jag däremot skulle börja att rida ut själv tog det stopp. Izza tvärstannade och vägrade gå, ju mer jag skänklade på ju surare blev hon. Om jag gick på med spöet kickade hon och reste sig om vart annat. De här fasonerna höll på i ca 1 år, när femårstrotsen var över försvann det. Puh!

Det vi hade mest problem med i början var styrningen och galoppen. Att svänga var svårt i alla gångarter men i galoppen gick det inte att svänga alls. Hon hade absolut noll styrka i galoppen som unghäst och hon har än idag inte hittat den naturliga bärigheten i galoppen som vi letar efter.

Izza tyckte att det var kul att hoppa redan som 4-åring och hon var totalt orädd. Även fast hon kom fel på hinder så lyckades hon alltid att kravla sig över. Vid första riktiga hoppträningen fick jag mig min första flygtur efter en härlig bockserie!