Igår var vi på besök hos Värmlands Hästsjukhus igen. Den här gången kom vi dit med en något överviktig häst med lurvig vinterpäls. Izza som tidigare varit en vältränad snygging har nu förvandlats till en rufsig liten skogshäst. Hon var i alla fall nybadad!
Vi började med en ultraljudsundersökning där vi tittade på armbågsligamenten på båda benen. Det vänstra var fortfarande svullet men hade inte lika många ”mörka” fält som sist vilket var bra. Efter ultraljudet gick vi vidare med stötvågsterapin. Planen är nu att Izza ska tillbaka efter 2-3 veckor och göra ytterligare en stötvågsbehandling, cheapest sen hem igen och slutligen tillbaka igen efter 2-3 veckor. Det blir alltså mååånga resor till Karlstad i höst. Vid den sista behandlingen ska vi även longera henne och se hur hon rör sig. Jag och Linnea fick förresten prova på hur det kändes att få stötvågsterapi. Karin testade på våra lår och nej, information pills det var inte så farligt som jag trodde :)
Tills vidare ska hon promeneras 10 minuter varje dag, mest för att huvudet ska få göra något annat än att bara stå i hagen. Vi får väl se hur det går med det, tidigare erfarenheter säger mig att det blir mer ”spring så fort du kan” när Izzas ska promeneras. På med longerlina, hjälm, stålhätteskor och ledträns så ska vi nog klara oss helskinnade!
Den här skadan är verkligen ovanlig. Att Husaby hade haft 3 fall på 10 år bevisar det och i Karlstad kände de inte till en enda häst som hade haft den här skadan. Izza måste verkligen ha haft maximal otur det här året! Just nu orkar jag inte tänka på att de flesta hästar inte blir återställda efter en sån här skada, jag lever på hoppet som det så fint heter.
Stötvågsterapi in action:
Vår trogna hästskötare Linnea:
Istället för att raka fula rutor så rakade vi hjärtan, fint va? :)
