Luwina är såld

Det har hänt saker i mitt liv sen vi hördes senast. Jag har sålt Luwina. Min blivande tävlingshäst, min första uppfödning, min tänkta drömhäst. Problemet var bara att hon inte var min drömhäst. Efter tre år kändes det fortfarande som jag gick ut till en främmande häst i hagen. Visst, unghästar är ju alltid unghästar. Men det här var något annat. Jag kunde inte lita på henne alls, visste inte vart hon kunde ta vägen eller vad som skulle hända härnäst. Vi passade inte varandra helt enkelt, pratade inte samma språk. Det fanns två vägar att gå: lämna på utbildning eller sälja. Jag valde att sälja. Dels för att tillitsproblemet vi hade skulle ta många år att jobba bort. Dels för att jag idag inte har den tiden som krävs för att hålla igång en häst på den nivån som hon kommer kräva.

Man kan inte sälja en sån här häst till vem som helst. Hon kräver sin människa den här damen. Jag letade rätt på världens bästa ägare, hon tackade ja till mitt erbjudande och i juni körde jag henne till hennes nya hem. Själva överlämnandet var inte jobbigt, magkänslan sa att jag gjorde rätt och ett bättre hem kunde hon inte ha fått. Men tiden innan beslutet var taget – den var hemsk.

När Luwina var borta hade jag bara kvar min älskade Izza. Hon har under sommaren bytt hem tre gånger men bor nu hos en kär vän som sällskapsdam åt ett yngre halvblod. Processen att hitta ett tryggt hem åt Izza har också varit jobbig och jag har flera gånger varit på väg att panikköpa en sällskapsponny på Hästnet. Det har dock slutat bra och nu står hon och betar tryggt i hagen och får samtidigt hänga med på små ridturer som sällskap i skogen.

Samtidigt som hästlivet har varit lite turbulent så har jag packat ihop hela mitt liv och flyttat in på min drömgård. Planen har hela tiden varit att jag ska ha mina hästar hemma utanför fönstret, men nu när jag bara har kvar Izza så får det vänta. Jag ska fixa klart en lösdrift och så småningom bygga stall. Men jag stressar inte, nu ska jag landa och njuta av min nya gård som vi har letat efter i 10 års tid.

Insutten!

Under året har jag börjat jobba lite med Luwina. Främst har det handlat om löslongering i den hemmabyggda rundcorallen, hantering för hand och invänjning av utrustning. Målet med hela träningen var först och främst visningen i augusti och sen att jag eventuellt skulle kunna sitta in henne under hösten.

Första gången hon hade sadeln på var på stallgången. Hon rörde inte en min. Andra gången sadlade jag själv ute i rundcorallen, vilket blev lite svårare när jag inte hade någonstans att binda henne. Men det löste sig bra efter repetitioner. Hon är klok Luwina, när hon märker att man inte ger sig och att de nya sakerna inte är farliga så ger hon med sig. När sadeln väl var på longerade jag henne lös med hängade sigbyglar. Det blev en enda liten bock, annars travade och galopperade hon runt som att hon aldrig gjort något annat.

Veckan efter kallade jag in min parter in crime Linnéa. Vi började med att longera med sadel, sen fortsatte vi med att börja klättra upp och ner på pallen ovh hänga lite i sadeln. Luwina tog den mesta med ro. De två efterföljande träningspassen startade vi på samma sätt men till slut kändes hon så trygg att jag hoppade upp. Efter några repetitioner med uppsittningen skrittade vi ett varv på volten utan reaktion. Hur bra?!

Nu är alltså hästen jag producerat fram från dag 1 insutten! Nu blir det vila året ut men vardaglig hantering. Nästa år tar vi nya tag :)

Luwina på premiering

I augusti visades Luwina på premiering i Arvika. Domare var Kurt Larsson. Domaren gillade verkligen Luwina, precis som han också gjorde när jag visade henne på samma plats som föl. Tyvärr kunde inte damen skritta alls efter ordning utan taktade hela vägen. Att poängen på skritten trots taktandet blev så högt som 7 är ju ändå väldigt bra. Lovorden haglade över min fina häst och han sa att jag skulle träna vidare på skritten ”Då kommer poängen bli ännu bättre nästa år”. Jippie! :D

Poängraden blev: 9 9 8 7 9 = 42 p
(typ, huvud/hals/bål, ben, skritt, trav) 

Luwina på premiering

Dagen efter Starlings uppvisning var det då dags för Luwina att visa upp sig. Kvällen innan hade vi badat de tre ettåringarna så de skulle vara extra fina. Luwina fick åka med sin  ponnykompis Fiddan och gick rakt på släpet utan krångel.

Väl på plats fick vi lite tid i ridhuset innan det blev vår tur på visningsbanan. Luwina skötte sig bra men tyckte det var ganska konstigt att springa själv framför domaren, speciellt på bortvägen. Hemåt, mot sina kompisar, sprang hon dock på bra och lyckades ändå visa sin gång hyfsat. Poängraden blev 9 8 8 8 8 = 41 poäng och Klass 1, samma poängrad som på fölvisningen! :) Skönt att hon inte har växt ifrån sina poäng än, även fast det kan hända mycket på de år som är kvar innan hon är en ”färdig” häst. Det är först vid treårsvisningen det gäller på riktigt, det är den enda gången i livet de kan få diplom.

Luwina har för övrigt blivit väldigt lik sin mor. Den lilla bitchiga busponnyn har bytts ut mot en klok unghäst med Izzas ögon. Jag tror verkligen på henne och jag håller alla tummar för att hon ska få vara frisk och leva ett långt hästliv hos mig!

Mina små vinterhästar

Vi har äntligen fått lite snö här i Värmland! Den har dessutom legat kvar i ca en vecka vilket är helt underbart, det blir så mycket ljusare och finare ute! Haflingers gör sig så mycket bättre i ett härligt vinterlandskap än i lera och regn. Jag drog med mig kameran till stallet här om dan och fångade både lilla och stora gula på bild. Izza såg för dagen lite hängig ut, men det är fullt godkänt med ett 6-månader gammalt busfrö att passa samtidigt som hon bakar en ny fölfis i magen. Tur att Luwina har Cosima att busa med, hennes 170 cm höga halvblods-låtsasmorsa!

img_0393-red2img_0441-red

Triangelmärkning 

Nu är alla veterinärbesök för Izza förhoppningsvis över för gott. Igår fick hon en triangel på rumpan och är nu officiellt förtidspensionerad på riktigt. Det känns faktiskt riktigt skönt att det äntligen är färdigt. Det enda som är kvar är egentligen att pengarna från försäkringsbolaget ska sättas in på mitt konto. Intyget postades idag så det borde väl komma innan jul hoppas jag. När det är gjort ska jag försäkra om Izza i en Avelsförsäkring.

Även fast det såklart är vemodigt att triangelmärka den häst som jag tänkte rida EM på så är magkänslan ändå god. Izza har visat sig vara en alldeles utmärkt mamma som är lugn och trygg i alla situationer. Luwina har blivit ordentligt omhändertagen och verkar bli en trygg individ med fötterna på jorden. Nu håller jag alla tummar för att Izza ska få bli mamma till många fina föl i framtiden och förhoppningsvis så får vi se ytterligare en Izza-avkomma hemma hos Linda i slutet på maj 2017. 

   
   

Skogspromenad

Igår var jag och Linnea ute på en liten uppfostringspromenad med Luwina och mamma Izza. Luwina har ibland varit lite busig vid hantering och står mer än gärna på bakbenen när hon tycker att vi är tråkiga. Jag är av den åsikten att det är lika bra att ta tag i olaterna redan när dom är små så vi gick alltså en kort promenad i skogen för att se om jag kunde få chans att korrigera henne.

Luwina tyckte att det var väldigt roligt att få se lite nya saker och hade öronen spetsade framåt hela turen. Hon var riktigt modig och gick först nästan hela vägen. När hon såg något läskigt stannade hon, nosade och gick sedan vidare – guldstjärna! Vi fick också chansen att träna på lite trafik då det dök upp två bilar och en cross. Bilarna gick bra, då är ju Izza lugn som en filbunke. Men när crossen kom blev Izza lite uppspelt (Izza tycker att alla crossar är monster) och då hakade Ina såklart på. Det hände som tur var inte så mycket mer än att de for omkring lite, så vi kunde lugnt promenera vidare när crossen hade passerat. Efter trafikträningen reste sig faktiskt Luwina en gång och då fick jag vara snabb och korrigera henne, vilket sedan ledde till att hon snällt gick bredvid mig hela vägen hem. Mer promenadträning väntar i höst, det är lika bra att passa på när mamma Izza kan vara med som tryggt sällskap! :)

Luwina ska få pass

Hej och hå! Nu är det länge sen jag skrev igen, blir inte så mycket att uppdatera om på vardagarna. Igår fick Luwina genomgå diverse behandlingar på hemmaplan av bästa veterinären Karin som har hjälp med massor med Izza genom åren. Först av allt fick hon ett chipp insprutat i halsen, inte alls särskilt populärt men hon var ändå snäll. Steg två var att rita av Luwinas tecken och färgbestämma henne. Hon är nu officiellt en ”Fux med ljus man och svans”, som tecken i passat kommer hon få ”strimbläs”. Sista steget var att rycka lite svanshår, inte heller så populärt men även då var hon snäll.

Nu är alltså hela bunten med papper inskickade till SH och jag hoppas på att få passet inom kort. Fast jag vet att det brukar ta ganska lång tid, SH har fortfarande fullt upp med alla svenskregistreringar av utländska hästar. Förhoppningsvis så kommer kompletta ansökningar att glida igenom snabbt :)

Det sista vi gjorde innan Karin åkte hem var att longera Izza för att stämma av om hon fortfarande visade hälta. Det gjorde hon. I vänster varv syntes det ganska tydligt faktiskt, vilket jag konstigt nog blev lite glad för. Jag har nämligen tänkt och funderat läääänge på att triangelmärka henne och behöver därför ett nytt hältintyg. Varför jag triangelmärker är mest för min egen trygghets skull nu när hon ska lånas ut. Jag vill med alla säkerhet veta att hon inte används till det hon inte ska användas till, därför kommer hon få en triangel på rumpan. Jag kommer också vilja byta försäkring på henne och då är det lika bra att få ut så mycket som möjligt av det värdet hon är försäkrad i idag. Tanken är att byta till en ren avelsförsäkring.

img_1375

Sommarpremiering Arvika

Igår var det dags för fölvisning på Arvika Travbana. Hästarna blev badade lördag kväll och var faktiskt fortfarande rena när vi kom på söndag morgon. Efter lite frukost och finputs bar det sedan av mot Arvika Travbana där premieringen ägde rum. Luwina var lika lättlastad som vanligt och klev snällt på transporten efter en liten knuff i baken.

Väl på plats fick hästarna en box med hö och vatten. Vi kikade lite på Gotlandsrussen som var innan oss och slängde i oss lite mat. Direkt efter lunchpausen var det vår tur. Izza gick in i ”visnings-läge” och poserade med öronen spikrakt framåt direkt hon såg en kamera. Izza vet om att hon är fin och är inte blyg när det är dags för visning. Det syns verkligen på henne att hon gillar att vara i händelsernas centrum! Tror faktiskt att hon uppskattade dagen mest av alla ;)

Innan vi ställde upp oss framför domaren gick vi några varv längs travbanan så att Luwina fick busa av sig lite. Inte så lätt att visa upp en fölis som har alla ben i luften! Väl framför domaren gick det dock bra och hon visade både skritt och sin fina trav. Domaren gillade vad han såg och jämförde Luwina med haflingerfölen i Ebbs. Han sa ”Hade hon varit till salu på stofölauktionen så hade jag köpt henne direkt!”. Han berättade även att de i Österrike vill ha moderna haflingers med luft under magen och mycket gång, vilket han tyckte att Luwina hade. Han avslutade med att säga att jag skulle vara väldigt rädd om detta fina stoföl och blev lite besviken när jag sa att hon skulle bli tävlingshäst i första hand och inte avelssto. Men jag tröstade honom och sa att hon säkerligen kommer få minst ett föl om jag känner mig själv rätt :)

Poängen blev 9-8-8-8-8, 41 p och klass 1. Jag är så nöjd och glad över mina fina hästar! Extra nöjd är jag över att Luwina är så snäll och enkel i all hantering och att jag alltid har min bästa hästskötare och groom med mig när vi är ute på äventyr. Tack Linnea! 

   
    
 

Fölvisning på G

Nästa söndag är Luwina anmäld till sin första visning! Vi ska till Arvika och visa lillfisen, mest för tränings skull. Jag har velat lite om jag skulle anmäla eller ej. Dels för att hon haft bölden på halsen och dels för att det egentligen inte spelar någon roll vad hon får för poäng som föl. Men jag har alltså valt att anmäla ändå, vem vet när jag får chans att visa föl nästa gång?