Luwina är såld

Det har hänt saker i mitt liv sen vi hördes senast. Jag har sålt Luwina. Min blivande tävlingshäst, min första uppfödning, min tänkta drömhäst. Problemet var bara att hon inte var min drömhäst. Efter tre år kändes det fortfarande som jag gick ut till en främmande häst i hagen. Visst, unghästar är ju alltid unghästar. Men det här var något annat. Jag kunde inte lita på henne alls, visste inte vart hon kunde ta vägen eller vad som skulle hända härnäst. Vi passade inte varandra helt enkelt, pratade inte samma språk. Det fanns två vägar att gå: lämna på utbildning eller sälja. Jag valde att sälja. Dels för att tillitsproblemet vi hade skulle ta många år att jobba bort. Dels för att jag idag inte har den tiden som krävs för att hålla igång en häst på den nivån som hon kommer kräva.

Man kan inte sälja en sån här häst till vem som helst. Hon kräver sin människa den här damen. Jag letade rätt på världens bästa ägare, hon tackade ja till mitt erbjudande och i juni körde jag henne till hennes nya hem. Själva överlämnandet var inte jobbigt, magkänslan sa att jag gjorde rätt och ett bättre hem kunde hon inte ha fått. Men tiden innan beslutet var taget – den var hemsk.

När Luwina var borta hade jag bara kvar min älskade Izza. Hon har under sommaren bytt hem tre gånger men bor nu hos en kär vän som sällskapsdam åt ett yngre halvblod. Processen att hitta ett tryggt hem åt Izza har också varit jobbig och jag har flera gånger varit på väg att panikköpa en sällskapsponny på Hästnet. Det har dock slutat bra och nu står hon och betar tryggt i hagen och får samtidigt hänga med på små ridturer som sällskap i skogen.

Samtidigt som hästlivet har varit lite turbulent så har jag packat ihop hela mitt liv och flyttat in på min drömgård. Planen har hela tiden varit att jag ska ha mina hästar hemma utanför fönstret, men nu när jag bara har kvar Izza så får det vänta. Jag ska fixa klart en lösdrift och så småningom bygga stall. Men jag stressar inte, nu ska jag landa och njuta av min nya gård som vi har letat efter i 10 års tid.

Insutten!

Under året har jag börjat jobba lite med Luwina. Främst har det handlat om löslongering i den hemmabyggda rundcorallen, hantering för hand och invänjning av utrustning. Målet med hela träningen var först och främst visningen i augusti och sen att jag eventuellt skulle kunna sitta in henne under hösten.

Första gången hon hade sadeln på var på stallgången. Hon rörde inte en min. Andra gången sadlade jag själv ute i rundcorallen, vilket blev lite svårare när jag inte hade någonstans att binda henne. Men det löste sig bra efter repetitioner. Hon är klok Luwina, när hon märker att man inte ger sig och att de nya sakerna inte är farliga så ger hon med sig. När sadeln väl var på longerade jag henne lös med hängade sigbyglar. Det blev en enda liten bock, annars travade och galopperade hon runt som att hon aldrig gjort något annat.

Veckan efter kallade jag in min parter in crime Linnéa. Vi började med att longera med sadel, sen fortsatte vi med att börja klättra upp och ner på pallen ovh hänga lite i sadeln. Luwina tog den mesta med ro. De två efterföljande träningspassen startade vi på samma sätt men till slut kändes hon så trygg att jag hoppade upp. Efter några repetitioner med uppsittningen skrittade vi ett varv på volten utan reaktion. Hur bra?!

Nu är alltså hästen jag producerat fram från dag 1 insutten! Nu blir det vila året ut men vardaglig hantering. Nästa år tar vi nya tag :)

Luwina på premiering

I augusti visades Luwina på premiering i Arvika. Domare var Kurt Larsson. Domaren gillade verkligen Luwina, precis som han också gjorde när jag visade henne på samma plats som föl. Tyvärr kunde inte damen skritta alls efter ordning utan taktade hela vägen. Att poängen på skritten trots taktandet blev så högt som 7 är ju ändå väldigt bra. Lovorden haglade över min fina häst och han sa att jag skulle träna vidare på skritten ”Då kommer poängen bli ännu bättre nästa år”. Jippie! :D

Poängraden blev: 9 9 8 7 9 = 42 p
(typ, huvud/hals/bål, ben, skritt, trav) 

Luwina på premiering

Dagen efter Starlings uppvisning var det då dags för Luwina att visa upp sig. Kvällen innan hade vi badat de tre ettåringarna så de skulle vara extra fina. Luwina fick åka med sin  ponnykompis Fiddan och gick rakt på släpet utan krångel.

Väl på plats fick vi lite tid i ridhuset innan det blev vår tur på visningsbanan. Luwina skötte sig bra men tyckte det var ganska konstigt att springa själv framför domaren, speciellt på bortvägen. Hemåt, mot sina kompisar, sprang hon dock på bra och lyckades ändå visa sin gång hyfsat. Poängraden blev 9 8 8 8 8 = 41 poäng och Klass 1, samma poängrad som på fölvisningen! :) Skönt att hon inte har växt ifrån sina poäng än, även fast det kan hända mycket på de år som är kvar innan hon är en ”färdig” häst. Det är först vid treårsvisningen det gäller på riktigt, det är den enda gången i livet de kan få diplom.

Luwina har för övrigt blivit väldigt lik sin mor. Den lilla bitchiga busponnyn har bytts ut mot en klok unghäst med Izzas ögon. Jag tror verkligen på henne och jag håller alla tummar för att hon ska få vara frisk och leva ett långt hästliv hos mig!

Hästlös

Nu har hästarna flyttat och bor numera i Uddevalla på västkusten. Linda lämnar dagliga rapporter och allt verkar flyta på riktigt bra! Izza har fått en ny kompis i form av Questella, som ska föla vilken dag som helst nu. Tanken är att de ska blir en liten miniflock när Izzas bebis har tittat ut i maj.

Luwina har fått tre nya kompisar; fölen Maylona (Luna), stuff Rociana (Rosi) och halvblodet Miranda (extramorsan). Allt går bra även där och Luwina är hur nöjd som helst över sitt nya liv på dagis Liori – skönt!

Att vara hästlös är lite konstigt, men också skönt på något vis. Att ha båda hästarna installade i annat stall långt från hemmet när man har en liten dotter hemma är inte lätt, så nu flyter vardagen på mycket bättre. Jag vet även att hästarna har det 100% bra hos Linda, så det gör ju situationen mycket lättare såklart! Igår började jag städa bland mina hästsaker som jag mosat in i garaget hemma, kan säga att det är en hel del att ta reda på efter 11 år i inackorderingsstall. Planen framåt är väl att jag förhoppningsvis ska få tag på en egen gård dit hästarna kan flytta i framtiden, så om ni har en gård till övers i Torsby-Lysvikstrakterna så är det bara att höra av sig ;)

Luizza och Questella:17352769_10155063903828349_12998901_n

Tre små fölfisar på väg ut till hagen:

17342413_10155063906068349_560722858_o17311424_10155063906088349_1290024404_o

Ny ridkompis, växande mage och trasiga fötter

En liten uppdatering om läget i mitt hästliv kanske vore på sin plats. Jag har precis börjat rida igen, härligt! Efter en vinter med ridvila var det roligt att komma upp på hästryggen igen. Vårens träningskompis kommer bli Luca som ni har sett tidigare här i bloggen. Vi har en hel del jobb framför oss men jag hoppas på att få lite snurr på honom efter lite träning. Han var ju riktigt fin att rida sist jag red han så jag tror detta blir bra. Han behöver dock bli av med några kilo päls innan vi kan dra igång med träningarna på riktigt, känns inte schysst om han ska behöva slita i dunjacka ;)

Med Izza och nu åtta månader gamla Ina är det bra. Luwina bor nu i egen box på eftermiddagarna och från och med i helgen ska hon även sova själv. Izzas mage växer så det knakar och hon verkar tycka att det är skönt att få lite egentid i boxen. Mamma Izza ?

Luwinas fötter har krånglat lite i vinter. Det började med att hon slet framtån väldigt hårt när hagen frös på i december. Hennes hovvinkel blev då helkonstigt och vi har efter det jobbat hårt med att få tillbaka en korrekt belastning på hoven. Efter tre hovslagarbesök verkar det dock som det äntligen är på väg åt rätt håll! Blev lite orolig där ett tag… Det positiva med många hovslagarbesök är att Luwina nu är väldigt snäll att verka. Det finns inget ont som inte har något gott med sig! :)

I veckan har jag även miljötränat Luwina med ett schabrak. Dag ett var hon livrädd för det hästätande schabraket men när hon funderat på saken ett tag gick det sen alldeles utmärkt att dra schabraket på både huvudet, halsen och ryggen. Det är det som är så bra med min Luwina, ger man henne lite tid så tar hon det mesta riktigt bra. Ser lovande ut inför framtiden! Snart är det dags för henne att få lite semester hemma hos Linda i Uddevalla. I slutet av februari kommer hon skolas in i Lindas lilla fölflock och jag tror hon kommer bli överlycklig över sina nya lekkompisar – mamma Izza är nämligen inte så rolig som lekkompis längre ;)

  

 

Mina små vinterhästar

Vi har äntligen fått lite snö här i Värmland! Den har dessutom legat kvar i ca en vecka vilket är helt underbart, det blir så mycket ljusare och finare ute! Haflingers gör sig så mycket bättre i ett härligt vinterlandskap än i lera och regn. Jag drog med mig kameran till stallet här om dan och fångade både lilla och stora gula på bild. Izza såg för dagen lite hängig ut, men det är fullt godkänt med ett 6-månader gammalt busfrö att passa samtidigt som hon bakar en ny fölfis i magen. Tur att Luwina har Cosima att busa med, hennes 170 cm höga halvblods-låtsasmorsa!

img_0393-red2img_0441-red

Triangelmärkning 

Nu är alla veterinärbesök för Izza förhoppningsvis över för gott. Igår fick hon en triangel på rumpan och är nu officiellt förtidspensionerad på riktigt. Det känns faktiskt riktigt skönt att det äntligen är färdigt. Det enda som är kvar är egentligen att pengarna från försäkringsbolaget ska sättas in på mitt konto. Intyget postades idag så det borde väl komma innan jul hoppas jag. När det är gjort ska jag försäkra om Izza i en Avelsförsäkring.

Även fast det såklart är vemodigt att triangelmärka den häst som jag tänkte rida EM på så är magkänslan ändå god. Izza har visat sig vara en alldeles utmärkt mamma som är lugn och trygg i alla situationer. Luwina har blivit ordentligt omhändertagen och verkar bli en trygg individ med fötterna på jorden. Nu håller jag alla tummar för att Izza ska få bli mamma till många fina föl i framtiden och förhoppningsvis så får vi se ytterligare en Izza-avkomma hemma hos Linda i slutet på maj 2017. 

   
   

Sommarpremiering Arvika

Igår var det dags för fölvisning på Arvika Travbana. Hästarna blev badade lördag kväll och var faktiskt fortfarande rena när vi kom på söndag morgon. Efter lite frukost och finputs bar det sedan av mot Arvika Travbana där premieringen ägde rum. Luwina var lika lättlastad som vanligt och klev snällt på transporten efter en liten knuff i baken.

Väl på plats fick hästarna en box med hö och vatten. Vi kikade lite på Gotlandsrussen som var innan oss och slängde i oss lite mat. Direkt efter lunchpausen var det vår tur. Izza gick in i ”visnings-läge” och poserade med öronen spikrakt framåt direkt hon såg en kamera. Izza vet om att hon är fin och är inte blyg när det är dags för visning. Det syns verkligen på henne att hon gillar att vara i händelsernas centrum! Tror faktiskt att hon uppskattade dagen mest av alla ;)

Innan vi ställde upp oss framför domaren gick vi några varv längs travbanan så att Luwina fick busa av sig lite. Inte så lätt att visa upp en fölis som har alla ben i luften! Väl framför domaren gick det dock bra och hon visade både skritt och sin fina trav. Domaren gillade vad han såg och jämförde Luwina med haflingerfölen i Ebbs. Han sa ”Hade hon varit till salu på stofölauktionen så hade jag köpt henne direkt!”. Han berättade även att de i Österrike vill ha moderna haflingers med luft under magen och mycket gång, vilket han tyckte att Luwina hade. Han avslutade med att säga att jag skulle vara väldigt rädd om detta fina stoföl och blev lite besviken när jag sa att hon skulle bli tävlingshäst i första hand och inte avelssto. Men jag tröstade honom och sa att hon säkerligen kommer få minst ett föl om jag känner mig själv rätt :)

Poängen blev 9-8-8-8-8, 41 p och klass 1. Jag är så nöjd och glad över mina fina hästar! Extra nöjd är jag över att Luwina är så snäll och enkel i all hantering och att jag alltid har min bästa hästskötare och groom med mig när vi är ute på äventyr. Tack Linnea! 

   
    
 

Fölvisning på G

Nästa söndag är Luwina anmäld till sin första visning! Vi ska till Arvika och visa lillfisen, mest för tränings skull. Jag har velat lite om jag skulle anmäla eller ej. Dels för att hon haft bölden på halsen och dels för att det egentligen inte spelar någon roll vad hon får för poäng som föl. Men jag har alltså valt att anmäla ändå, vem vet när jag får chans att visa föl nästa gång?