Luwina är såld

Det har hänt saker i mitt liv sen vi hördes senast. Jag har sålt Luwina. Min blivande tävlingshäst, min första uppfödning, min tänkta drömhäst. Problemet var bara att hon inte var min drömhäst. Efter tre år kändes det fortfarande som jag gick ut till en främmande häst i hagen. Visst, unghästar är ju alltid unghästar. Men det här var något annat. Jag kunde inte lita på henne alls, visste inte vart hon kunde ta vägen eller vad som skulle hända härnäst. Vi passade inte varandra helt enkelt, pratade inte samma språk. Det fanns två vägar att gå: lämna på utbildning eller sälja. Jag valde att sälja. Dels för att tillitsproblemet vi hade skulle ta många år att jobba bort. Dels för att jag idag inte har den tiden som krävs för att hålla igång en häst på den nivån som hon kommer kräva.

Man kan inte sälja en sån här häst till vem som helst. Hon kräver sin människa den här damen. Jag letade rätt på världens bästa ägare, hon tackade ja till mitt erbjudande och i juni körde jag henne till hennes nya hem. Själva överlämnandet var inte jobbigt, magkänslan sa att jag gjorde rätt och ett bättre hem kunde hon inte ha fått. Men tiden innan beslutet var taget – den var hemsk.

När Luwina var borta hade jag bara kvar min älskade Izza. Hon har under sommaren bytt hem tre gånger men bor nu hos en kär vän som sällskapsdam åt ett yngre halvblod. Processen att hitta ett tryggt hem åt Izza har också varit jobbig och jag har flera gånger varit på väg att panikköpa en sällskapsponny på Hästnet. Det har dock slutat bra och nu står hon och betar tryggt i hagen och får samtidigt hänga med på små ridturer som sällskap i skogen.

Samtidigt som hästlivet har varit lite turbulent så har jag packat ihop hela mitt liv och flyttat in på min drömgård. Planen har hela tiden varit att jag ska ha mina hästar hemma utanför fönstret, men nu när jag bara har kvar Izza så får det vänta. Jag ska fixa klart en lösdrift och så småningom bygga stall. Men jag stressar inte, nu ska jag landa och njuta av min nya gård som vi har letat efter i 10 års tid.

Insutten!

Under året har jag börjat jobba lite med Luwina. Främst har det handlat om löslongering i den hemmabyggda rundcorallen, hantering för hand och invänjning av utrustning. Målet med hela träningen var först och främst visningen i augusti och sen att jag eventuellt skulle kunna sitta in henne under hösten.

Första gången hon hade sadeln på var på stallgången. Hon rörde inte en min. Andra gången sadlade jag själv ute i rundcorallen, vilket blev lite svårare när jag inte hade någonstans att binda henne. Men det löste sig bra efter repetitioner. Hon är klok Luwina, när hon märker att man inte ger sig och att de nya sakerna inte är farliga så ger hon med sig. När sadeln väl var på longerade jag henne lös med hängade sigbyglar. Det blev en enda liten bock, annars travade och galopperade hon runt som att hon aldrig gjort något annat.

Veckan efter kallade jag in min parter in crime Linnéa. Vi började med att longera med sadel, sen fortsatte vi med att börja klättra upp och ner på pallen ovh hänga lite i sadeln. Luwina tog den mesta med ro. De två efterföljande träningspassen startade vi på samma sätt men till slut kändes hon så trygg att jag hoppade upp. Efter några repetitioner med uppsittningen skrittade vi ett varv på volten utan reaktion. Hur bra?!

Nu är alltså hästen jag producerat fram från dag 1 insutten! Nu blir det vila året ut men vardaglig hantering. Nästa år tar vi nya tag :)

Luwina på premiering

I augusti visades Luwina på premiering i Arvika. Domare var Kurt Larsson. Domaren gillade verkligen Luwina, precis som han också gjorde när jag visade henne på samma plats som föl. Tyvärr kunde inte damen skritta alls efter ordning utan taktade hela vägen. Att poängen på skritten trots taktandet blev så högt som 7 är ju ändå väldigt bra. Lovorden haglade över min fina häst och han sa att jag skulle träna vidare på skritten ”Då kommer poängen bli ännu bättre nästa år”. Jippie! :D

Poängraden blev: 9 9 8 7 9 = 42 p
(typ, huvud/hals/bål, ben, skritt, trav) 

Vinter i Värmland

Just nu njuter vi för fulla muggar här hemma! Vintern bestämde sig för att komma tidigt i år och vi har därför haft snötäckta marker ända sen i början av december. Hästarna är glada och jag är mer än nöjd över att slippa lera och isgata.

Att ha hästarna i hagen utanför köksfönstret har varit min dröm sen många år tillbaka. Att drömmen nu har gått i uppfyllelse är sååå härligt! Känslan att kunna bestämma allt hur man själv vill överväger helt klart att det är lite mer jobb. Jag har gjort hästlivet ganska enkelt för mig och låter hästarna få fri tillgång på grovfoder ute, att passa fodringar med jobb på annan ort funkar helt enkelt inte. Över vintern har jag tänkt mig att ha dom inne nattetid, sen när betet har växt upp kommer de får gå ute dygnet runt.

Sammanfattningsvis kan jag också säga att jag är betydligt piggare med hästar i mitt liv. Tiden man spenderar ute i stallet gör verkligen gott för kropp och själ :)

PS. Det kommer ett inlägg om vårt fina stall också!

Starling af Liori

Som ni säkert redan vet så fick Luwina en lillebror i maj. Han kom dessutom på Luwinas födelsedag den 24 maj! Att Izza är punktlig och noga med vad hon gör är ju mer uppenbart än någonsin :)

Ut kom alltså en hingst med stjärn. Pappa är tyska hingsten Liz Starkwind som också är efter den Österrikiska hingsten Stainz. Luwina och Starling har alltså samma farfar, det ska bli lite extra kul att följa dom med tanke på det. Än så länge är syskonen faktiskt lite lika, just nu ser de dock ut som två stora nallebjörnar med världens vinterpäls. Starling verkar inte ha förstått att han inte bor i den värmlänska vintern än, han kanske anpassar sig efter något år!

Starling bor alltså kvar hos Linda på västkusten, och mina sessor Izza och Luwina har flyttat hem till Värmland igen. 

Foto: Matilda Antonsson

Luwina på premiering

Dagen efter Starlings uppvisning var det då dags för Luwina att visa upp sig. Kvällen innan hade vi badat de tre ettåringarna så de skulle vara extra fina. Luwina fick åka med sin  ponnykompis Fiddan och gick rakt på släpet utan krångel.

Väl på plats fick vi lite tid i ridhuset innan det blev vår tur på visningsbanan. Luwina skötte sig bra men tyckte det var ganska konstigt att springa själv framför domaren, speciellt på bortvägen. Hemåt, mot sina kompisar, sprang hon dock på bra och lyckades ändå visa sin gång hyfsat. Poängraden blev 9 8 8 8 8 = 41 poäng och Klass 1, samma poängrad som på fölvisningen! :) Skönt att hon inte har växt ifrån sina poäng än, även fast det kan hända mycket på de år som är kvar innan hon är en ”färdig” häst. Det är först vid treårsvisningen det gäller på riktigt, det är den enda gången i livet de kan få diplom.

Luwina har för övrigt blivit väldigt lik sin mor. Den lilla bitchiga busponnyn har bytts ut mot en klok unghäst med Izzas ögon. Jag tror verkligen på henne och jag håller alla tummar för att hon ska få vara frisk och leva ett långt hästliv hos mig!

Starling på premiering

I augusti styrde jag och Linnea bilen mot västkusten för en weekend på Stall Liori. Planen för helgen var visning av sju hästar, två ston med föl på lördag och tre åringar på söndag. Direkt vi kom dit satte vi igång med storrengöring av Izza och hennes hingstföl Starling. Izza var som vanligt världens snällaste och uppskattade verkligen uppmärksamheten ? Starling hade aldrig besökt duschspiltan tidigare men efter lite övertalning gick det bra att bada honom också. Questella och hennes föl Pia fick också välbehövliga bad, sen väntade kvällsmat och nattning för både hästar och oss själva.

På lördagen lastade vi på alla hästar på transporterna och styrde mot Dingle. Väl på plats var det vår tur ganska omgående så det var bara att tåga in på visningsarenan. Starling visade upp sina hopp-och-skutt kvalitéer så Linnéa hade lite kämpigt där ett tag! :) Han lyckades dock visa upp sig ganska bra ändå och belönades med poängraden 8 8 7 8 9 = 40 poäng och klass 1. Han rekommenderades även att sparas som hingst vilket såklart var superkul att höra!

Nu har Izza fått två svenska avkommor med 41 och 40 poäng på fölvisningarna, det lovar gott för hennes fortsatta karriär i avelsboxen! :)

Foto: Matilda Antonsson

Lite nytt

Jag tänkte att det kunde vara dags med en lite uppfräschning här på bloggfronten. Jag håller på att fila på ett nytt utseende men är inte klar än, om ni undrar varför det ser lite konstigt ut. I mån av tid tänkte jag uppdatera er lite om läget i livet. Det mest intressanta ur bloggsynpunkt är nog att hästarna kommer hem i slutet av november, så då har ja något att skriva om igen! :)

Johanträning med Luca

I söndags var det då äntligen dags för den efterlängtade Johanträningen! Johan var sig lik och jag var som vanligt 100% nöjd när vi traskade ut från ridhuset. Såklart lite synd att inte sitta på en gul häst, men man tager vad man haver ;)

Vi fick under passet jobba med många skänkelvikningar i både trav och galopp. Luca tyckte att jag var superjobbig i galoppen men kämpade faktiskt på riktigt bra! Vi fick till några språng med luftig och lätt känsla, det är ju dit vi vill i slutändan. Fattningarna satt också riktigt bra när jag tänkte skänkelvikning in i fattningen.

Nu ska vi jobba vidare med styrka och kondis så kommer det mesta på köpet sen! Nästa Johanträning 30 april, längtar redan!

Min fina avskittnings-liga:

Ett kärt återssende

På söndag ska jag Ä N T L I G E N få träna för Johan igen! Sist jag tränade för honom var när jag lånade Nachtmann, alltså 2,5 år sedan (oj va tiden går). Den här gången ska jag sitta på Luca, vi får väl se hur det går! Ni kan läsa mer om senaste Johanträningen här>

Luca har på sistone fått lite bättre kondis, trots att dressyrpassen mestadels bestått av ridning i sommarhage på varierande underlag. Jag har även ridit ut mycket för att försöka få lite hyfs på honom utanför dressyrbanan. Idag gick det klart bäst av alla rida-ut gånger, och då tog jag ändå en ny väg. Han testade dock en hel del och stannade måååånga gånger innan jag fick honom att gå på framåt. Hans specialare är tvärnit, backa och tvärvända. Man är glad om man inte har ett djupt dike bakom sig då kan jag säga… Några gånger har han också stått på bakbenen när han inte fått som han velat men det har inte hänt på några veckor nu som tur är. Liten skitponny är han, men vi är i alla fall på väg åt rätt håll! :)

17360729_10155067001518349_348802811_n

Jag och Nachtmann på Johanträning: